Sala tur och retur för Berg Kalles skull

Det här med att blogga i en "lagom och fin takt" går ju sisådär va?! I september lovade jag er, efter några veckors uppehåll, att åter vara på banan och leverera lite texter och väl valda ord igen några gånger i veckan. Ungefär två månader
senare kommer nästa inlägg.
Nåja, jag har haft och har fortfarande ett galet tight schema/liv just nu. Jag har förutom bytt blöjor och umgåtts med min fina familj bl.a. bytt jobb (jag jobbar numera på världens bästa arbetsplats Loos Koboltgruva), skrivit berättelser åt
olika poddar, samlat material och spelat in avsnitt till min och Viktors podd Historier från Hälsingland (som jag är oerhört stolt över), föreläst i Helsingborg och Stockholm om hur viktigt det är med bra berättelser och berättande när man guidar
samt hur man söker reda på dem, gått på en massa kurser, flyttat, ätit och sovit ibland samt en massa annat spännande. Kort och gott det har varit fullt upp, roligt men nästan utan andrum.

Hur går det med gruvorna då? Ja då snön fallit över större delen av Gävleborg så blir det ju inte så många utflykter till nya gruvor just nu. Däremot for jag och min sambo ner till Sala och silvergruvan i söndags. Det var nämligen boksläpp av
boken "Karl Berg gruvarbetaren" och som den bergtagne jag är, och min sambo också för den delen, kunde vi inte hålla oss från sex timmar i bilen för att direkt på plats få köpa boken av författarna och samtidigt kika
på den tillhörande utställningen om huvudpersonen "Berg Kalle" som var den siste som "spelade upp" tunnan från Christinaschaktet 1908. Ja givetvis blev det ett besök under jord också, "Gruvdrängen" vilket innebär en tur
ner för trappor till 60 meters nivån som dessutom denna helg bjöd på ett stopp där Karl Berg har ristat in sitt namn på bergväggen. Som alltid i Sala en kunnig guide och även om jag själv gått turerna på 155 och 60 meter snart
ett trettiotal gånger (!!!) och därmed börjar ana vad guiden ska säga vid varje stopp så är det alltid lika trevligt. Galet för många men jag älskar miljön. Det har liksom börjat kännas riktigt hemtrevligt där nere i Sala Silvergruva.

Hur boken är får jag återkomma till då jag ännu bara hunnit ett trettiotal sidor in.