God fortsättning på det nya gruvåret!
2017 har blivit 2018 och jag summerar ett fantastiskt år med många spännande inslag av gruvor, dagbrott och schakt. Här kommer ett axplock av det som har hänt i gruvväg.
* Efter att ha läst igenom SGU´s rapporter kring gruvor och dagbrott i Gävleborg från 2009 bestämde jag mig i slutet av maj för att besöka samtliga gruvor i Gävleborg som är listade i boken. Vilket betyder 903 stycken på papperet men runt 3000 i verkligheten då alla schakt och dagbrott konstigt nog inte är medräknade i boken. I slutet av året när snön har lagt sitt vita täcke över marken kan jag summera över 50 olika gruvbesök. Och det trots att det blev ett större avbrott under augusti-september då vi fick tillökning i familjen (min sambo är mycket förstående i det här men om jag under förlossningen hade valt att leta gruvor i skogen hade vi nog haft en "liten" kris när jag hittat ut igen..."). Till våren är det dags igen och redan nu har jag börjat planera vilka platser som som ska besökas först. Det kommer att bli grymt spännande.
* Min sambo är kanske inte lika "bergtagen" som jag men snudd på. Så i februari bokade hon in en natt i Sala Silvergruvas gruvsvit på 155 meters djup. Inte dumt alls faktiskt. Inte billigt heller men man lever ju bara en gång. Eller kanske två då hon redan nu har bokat in en natt igen under jord i februari i år...
* I september annordnades genom Arbetsam "Gruvforum" i Sala Silvergruva. En trevlig och mycket uppskattad tillställning där flera likasinnade samlades för att diskutera gruvor, bemötande, historia, geologi och allt annat som tillhör gruvnäringen, både den museiala delen och den aktiva delen (LKAB hade reprsenentanter på plats). Och vad jag förstår kan det bli ett till forum i höst. Mycket bra! Tack Arbetsam för initiativet.
* Jag har fått mitt drömjobb. Jag ska under drygt tre år utveckla Loos Koboltgruva i Los och dess verksamhet. Mycket kortfattat innebär det att vi ska bredda verksamheten genom att erbjuda besökaren fler attraktioner och upplevelser, både hos oss samt hos och genom övriga fantastiska aktörer som verkar i närområdet som exempelvis Fågelsjö Gammelgård, Hamra Nationalpark, Hembygdsgården och Hembygdsföreningen i Los, Lottaboden m.fl. En fantastiskt spännande och rolig utmaning. Det är underbart att få verka och jobba med dessa Los, Fågelsjö och Hamrabor. Trevligare och mer engagerade människor får man leta efter.
* Jag har fortsatt mitt arbete med att samla ihop fakta och information kring Loos Koboltgruvor och dess skapare Henric Kalmeter. Förutom besök på Kungliga biblioteket där jag fick äran att bläddra in dennes fem handskrivna dagböcker från 1718-1731, djupdykningar i högar av böcker och papper och otaliga besök på olika antikvariat har jag lyckets köpa in en bok som trolgtvis har stått i assessorns bokhylla på herrgården i Loos. Dennes autograf finns på insidan av pärmen. Den var dyyyyyr vill jag lova. Men så värd det. Att jag sedan även fått tag på orginalutgåvor av Kalmeters olika böcker och skrifter samt en Loosflaska gör ju saken inte sämre. Men det är en dyr "hobby" kan jag lova.
* Jag fick äran att få med en berättelse i populära Creepypodden med Jack Werner och Ludvig Josephson. Givetvis utspelar den sig i Loos Koboltgruva. Och även om jack enbart nämnde mitt förnamn när den skulle läsas upp så har många gissat vem som ligger bakom den. Om det ligger någon sanning i berättelsen? Givetvis, annars skulle jag aldrig lyckats få ner den på papper med så många detaljer. Visst är den lite broderad i kanterna men grunden finns där. Men vad som är vad låter jag dig som lyssnare avgöra. Vill du höra den kan du ladda ner Creepypodden avsnitt 73 - 1000 meter under jord. Den sista och längre berättelsen är min.
* Tillslut tog jag mig till Tekniska Museet för att kika på deras utställning om gruvor och bergsbruk från forntid till nu. En trevlig utställning. Rekommenderas varmt.
* Hela familjen tillbringade två dagar vid Sala Silvergruva under SIlvergruvans dagar. Både intressant och lärorikt på många sätt. Det kan hända att vi återkommer dit i år också.
* Bosse från Loosgrufvans Förening fick i år det prestigefulla priset "Årets Arbetsmyra" genom Arbetsam vilket betydde två dagar i Falun med bl.a. besök på olika arbetslivsmuseer som exempelvis Falu Koppargruva, nya bekanskaper och spännande föreläsningar. Mycket lärrorikt och roliga dagar. Och det trots att jag två dagar innan legat fullständigt däckad i magsjuka. Jag var allt annat än återställd när vi var där men jag vägrade att ställa in.Aldrig att jag missar en möjlighet att besöka en gruva samt att se Bosse ta emot sitt pris tänkte jag. Och åkte iallafall.
* Jag har gått ner i Sala Silverguva aldeles för många gånger för att våga räkna upp alla här. Jag vill ju inte att ni ska tro att jag är mer galen än jag är.
* Jag har tre gånger besökt Storberget och stollen i Hofors och njutit av dess oerhört vackra miljö. Den gruvan tåls att besökas minst en gång per år. Eller tre.
Detta var bara en liten, liten del av allt spännande som hände under förra året. Och ett tack tll alla nya och stadigvarande bekanta som precis som jag blivit bergtagna på ett eller annat sätt. Sist men inte minst tack till alla som har gjort detta möjligt. Inte minst min unerbara familj som inte bara står ut med allt galet utan även deltar i denna gruvliga hobby som numera blivit mer av en livsstil. Tack!
2018 kommer att under den första delen bestå av att läsa en massa nya och gamla böcker om bergsbruk och gruvindustri. I april/maj bär det av ut igen i jakten på nya gruvor att både lukta på och pricka av i min "lilla utmaning". Om fyra och ett halvt år ska 903 gruvor vara avprickade och klara så det finns lite att göra om man säger så. Galet roligt! Och galet tacksam!