gruvor.blogg.se

Under tisdagen var det dags för en av årets höjdpunkter för oss "gruvnördar" och andra historiskt och geologiskt intresserade - Loosgruvans Dag! Loosgruvans Dag går sedan några år tillbaka alltid av stapeln under den i mitt tycke mycket trevliga Loosveckan, en vecka fylld med olika evenemang i och omkring den mycket vackra Loosbygden. Och i år bjöds det på något alldeles extra ordinärt. Allmänheten fick för första gången, under en enda dag, chansen att gå ner i den så kallade Stollgången. En Stollgång är en horisontell gruvgång, som i sin ena ände har förbindelse med en vertikal bergsida. Oftast finns stollens öppning i en bergssida eller sluttning och leder in till brytrum eller längre in belägna schakt. Tanken är att man där på ett smidigt sätt skulle kunna leda vattnet och föra malmen ut ur berget samt att arbetarna skulle få en lättare och säkrare väg in i berget. Loosgrufvans Stoll var från början ett försök att hitta koppar men då kopparen uteblev började man tillmaka i riktining mot Lovisaschaktet i huvudgruvan. Man han på ungefär 16 år 52 meter och hade därmed cirka femtio meter kvar då gruvans verksamhet lades ner i början av 1770-talet. Stollen har varit tömd på vatten en gång under nittiotalet då den dokumenterades av Länsmuseet men har sedan dess legat gömd vattenfylld under ett "lusthust" på en privat tomt nedanför gruvan. 

 Personligen tillbringade jag dagen för första gången i mitt liv i 1700-talskläder i ett försök att efterlikna gruvans grundare Assesor Henric Kalmeter. Med peruk, krås och ett par alldeles för tighta sidenbyxor gick jag fram och tillbaka och talade om "mitt verk" medan våra underbara guider tog emot besökare. Dagen avslutades med "Gruvdrängens Aftonbön" och då jag i vanliga fall inte är den flitigaste gudstjänstbesökaren gjorde jag för kvällen till ära ett undantag och satt kvar i gruvans entré, där andakten hölls", och deltog. Hur skulle det ha sett ut om herr Kalmeter, som dessutom var djupt kristen och engagerad i att Los skulle få en egen kyrka, skulle ha dragit där och då? När det tillslut var dags att summera dagen kunde vi konstatera att hela sju (!) "gruvtårtor" och litervis med kaffe och saft hade gått åt vilket betydde publikrekord för Loosgruvans Dag. Över 400 besökare hade under några timmar letat sig till gruvan och lägger vi där till att Brynsågens Dag, som också arrangeras av Loosgrufvans Förening och ligger några kilometer norr om gruvan, lockade över 100 besökare, ja då är det bara att hålla i peruken och göra en fransk 1700-tals hovbugning för alla. Publikrekord! Ett jättetack vill jag framföra till alla besökare, guider och ideella krafter som såg till att dagen blev vad den blev. Utan er hade det inte alls blivit så bra som det blev. Jag är så sjukt stolt över er alla! 

 Vad händer med stollen nu då? Jo, först ska några från Loosgrufvans Förening ner och dokumentera allt som finns där nere (den dokumentation från 90-talet är långt ifrån komplett). Sedan kommer den att vattenfyllas igen. Men för hur länge, det återstår att se...