Den enda gruvfogde jag personligen känner (gruva 21 och 22 av 903) 170603
De flesta gruvor och dagbrott jag har och kommer att besöka är idag nedlagda och som bäst ett trevligt, historiskt och i bästa fall ett nostalgiskt besök. Har man riktig tur har gruvan förvandlats till ett museum. Det betyder givetvis att de som en gång jobbade där nu i bästa fall jobbar på en annan ort men oftast utför dessa arbetare inte något mer alls då "tiden hunit ikapp dem". Men det finns ett undantag.
Cirka 3 km väster om Los, strax väster om byn Ryggskog, ligger ett par gamla stenbrott där man idag bryter det populära Loosbrynet. Redan 1860 upptäkte skogsarbetare i trakten att den grå blåaktiga Ryggskogsskiffern var alldeles utmärkt att använda till att vässa redskapen med vilket ledde till brynstenstillverkning 1879. Tilläggas bör att Loosgruvans grundare Henric Kalmeter hade samma år han gick bort 1750 stora planer på att tillverka hustak av just skiffer från Los. Under olika år har också skiffern brytits på lite olika platser och Losbrynets historia är innehållsrik och mycket spännande. Om man vill veta mer ska man ta kontakt med Dick Persson som idag tillsammans med sin son Conny är de enda som tillverkar Loosbryne. Han är mycket skicklig och brinner enormt för den enda kvarvarande brynsågen i Los, som ligger några kilometer åt Kårböle till. Under våren och sommaren har han varit stort delaktig i dess restaurering och att sågen numera ligger under Föreningen Loosgrufvans armar. Vilket i sin tur kommer att erbjuda fler guidade turer och kurser i "såga till ditt eget bryne". Häftigt eller hur?! För övrigt är Dick en mycket trevlig och kunnig man som gärna berättar om brynets historia, så fort han får tid.
Av de två dagbrott jag besökte är ett igenvuxet medan i det andra bryts det för fullt. Dock inte exakt när jag var på plats.
